Barn försäkringar å annat bös

När man får barn blir man kontaktad av diverse försäljare och så får man en massa smörja hem i sin brevlåda. (Fy vad bitter jag låter, men det är sant, och jag får faktiskt vara bitter, det är ju min blogg!) När vi varit föräldrar en månad eller så ringde en försäkringstant hem till oss. Hon ville komma hem till oss och berätta för oss hur vi bäst försäkrade vårt barn. Snacka om att vi kände oss som dåliga föräldrar när vi inte ens tänkt på att försäkra den lille gynnaren... Min man tackade ja och så kom tanten på besök en kväll. Hon presenterade en massa olika alernativ, livförsäkring, sjukvårdsförsäkring och sånt. Sedan fick hon något allvarligt i blicken, och jag minns att jag genast tänkte att jag var en dålig förälder, då började hon prata om döden, för man vill ju inte att ens barn ska dö. Och det vill man ju inte. I alla fall inte innan man själv gör det. Annars menar jag att man kan ju vara ganska så säker på att ens barn kommer att dö det är ju liksom det som är hela grejen med livet. Jaja, det vet ni ju... Men jag tror inte att det skulle kännas bättre om man hade en försäkring ifall nu ens barn dog i unga år. Nåväl, det jag vill säga är att samtalet kändes lite obehagligt. Vi var inte alls beredda på att diskutera det med en helt främmande försäkringstant när vi var nyblivna föräldrar. Gulkanten på mötet med försäkringstanten var ADHD-paketet. Vet ni att man kan försäkra sitt barn mot ADHD? Det visste inte jag. Försäkringen måste tecknas innan barnet är 6 månader. Man antar att barnet sedan är alldeles fullt av ADHD!